Ta till exempel mannen i Norberg. Ni vet han som är misstänkt för att ha våldtagit sin kärlek, efter att hon bestämt sig för att inte vilja gifta sig med honom.
Han ska då enligt hennes uppgifter först alltså först våldtagit henne och därefter dumpat henne i ett gruvschakt.

När SVT rapporterar om händelsen nämner man upplysningspliktigt det faktum att avspärrningen till staketet runt gruvan faktiskt var trasigt, och insinuerar då också att man lite fumligt kanske trasslat sig innanför spärren av ren olyckshändelse, under en i övrigt trevlig skogspromenad, och därefter möjligen fallit i gruvschaktet. Vem försöker man lura?
När SVT inledningsvis rapporterar nämner man mannen som ”Halländsk man” men det ska senare visa sig att han är varken svensk eller Hallänning, utan har sedan flera år tillbaka ett utvisningsbeslut på sig – som inte verkställts.

Senare uppdagas också att mannens tidigare kärleksförbindelse är anmäld försvunnen sedan 2020. Men mannen, ja han vet givetvis ingenting om detta alls. Han nekar till alla anklagelser. Vem försöker man lura?

När ”Lövet” och S för 8 år sedan, efter mycket piruetter och kullerbyttor, tillsammans med våra vänner ”i den breda mitten” styrt landet Sverige i 1 år var antalet skjutningar i Sverige 281 st. och antalet avlidna 36 personer. Året 2021 var samma siffra 335 st. respektive 46 döda. Och under 2022 års tre första månader är antalet hela en skjutning per dag och redan 18 döda. Redan alltså, efter ett kvartal av det gångna året 18(!) döda. I debatten talar S om att vilja ”vända på varje sten”, utvecklingen tillåts fortsätta och samtidigt beskyller man en 10 år gammal Reinfeldt-regering. Vem försöker man lura?

När upplopp på stan också eskalerar och våldskapitalet hos våldsverkare är så stort att polisen tvingas göra reträtt, sannolikt eftersom de inte känner tilliten nog att använda sitt eget, då har staten helt visat sig tappa kontrollen.

Lagom till dess går S återigen ut i media och pratar om alla stenar de vill vända på. Vem försöker man lura?
Samtidigt, i landet Sverige, försöker media och kulturelit febrilt att hitta någon eller något att ”skylla” för den ohållbara utvecklingen. I detta fall blir denna någon – Ebba Busch. För, visst är det ändå logiskt att just hon utesluts från att medverka på Elle-galan som en följd av att hon yttrat offentligt att hon hellre skulle se skadade våldsverkare än skadade poliser. Eller? Samtidigt låtar man någon som uppenbarligen inte har förtroende för Polisen leda galan. Vem försöker man lura?

Sverige är ett fantastiskt land men ibland har vi en tendens att försöka vilja hitta andra förklaringar bortom det mest logiska, kanske för att vilseleda. Kanske för att vilja vinna popularitetspoäng, eller kanske en blandning av de båda.

Jag tror på att börja kalla en spade för en spade, och på styrande politiker som, istället för att vilja protestera mot orättvisor och orätt, gör något åt det!

Glad första maj!

Jennie Bergius Eriksson (m)
Ps. Nu ska jag gå ut och 1-maj lura min make att en kviga rymt från hagen – igen. Ett mycket uppskattat skämt i denna familj.

En sak är säker. Farmor hade aldrig tänkt tanken. På sin höjd hade hon funderat över högklackat. Men. För vem skulle hon egentligen bära de och varför?… Kanske mest för sin egen. För att hon upplevde att tillfället krävde det och omvärlden skulle tycka hon var märklig om hon inte antog och respekterade sammanhanget och klädde sig i högklackat. Kanske för att damer alltid hade klätt sig i högklackat och för att hon själv inte aktivt reflekterat över varför. Skälen kunde säkert vara flera, men säkert är att den högklackade skon från början var ett manligt påfund. Det ansågs nämligen redan på 1200-talet vara en praktisk sko att rida i, eftersom stigbygeln lättare satt kvar kring foten. Ett par hundra år senare blev det också kvinnligt mode då adelsfolk med klackens hjälp kunde slippa undan smuts och damm på gatan bland vanligt folk. En historisk bakgrund farmor alldeles säkert aldrig beaktade i sitt val av sko, men kanske borde gjort – eftersom hon varken var adelsfolk eller ryttare…

Något farmor inte heller i sin vildaste fantasi kunnat ana är att man i Sverige som kvinna år 2020, av religiösa skäl, skulle bära slöja. Slöjan, också ett manligt påfund som är flertusenårigt men med helt andra syften. Så tidigt som 1200-talet f Kr föreskrev assyrisk lag att fria kvinnor skulle bära slöja utomhus, medan slavinnor och prostituerade inte fick beslöja sig. Tolkningsfriheten är ju lika helig som religionsfriheten i detta land och därför vågar jag vilt påstå att åtminstone farmor skulle uppfatta slöjan som ett arv tydligt kopplat till makt, kontroll och kön.
Att samma Sverige år 2020 också är det land där majoriteten svenskar gladeligen förväntas uppmärksamma både metoo-rörelse och nu pågående Pridevecka i färgglada toner – som en manifestation för just jämställdhet. Nej, det hade nog farmor inte kunnat se. Toppa sedan denna, för farmor helt orimliga framtidsspaning – med att den som inte sällan går längst fram i Pridetågen också är människor som säger sig vara feminister och allra helst säger sig vilja utmana tidigare könsroller och krossa patriarkatet.

Men efter allt slit, hade farmor-Inga sagt. Det är på året 100 år sedan vi lyckades med rösträtt för Sveriges kvinnor. Vi har avskaffat sambeskattning, infört samtyckeslag och – även om mer än 70% av kapitalinkomsterna fortfarande är männens minskar nu äntligen löneskillnaden mellan män och kvinnor lite varje år.
-Nej. Mig lurar ni inte. Lika lite som jag tror på fillers, silikon eller högklackat för att tillfredsställa sin egen självbild eller andras. Tror jag inte heller på slöjan år 2020. Och särskilt lite tror jag på att det finns kvinnoförbund som säger sig vara feminister men som samtidigt inte ens vågar ta debatten kring slöjans vara eller icke vara.
Du Jennie… Om du vill bli av med magen i plural kan du gå på gymnastik istället för att välja plastik. Och rynkorna, de får du helt enkelt bara lära dig att leva med. För så är just livet.

Jennie Bergius Eriksson
Moderaterna i Trollhättan